Study-life balance – Caroline ger råden

Caroline Andersson på PwC berättar om Study-life balance

Study-life balance – Caroline ger råden

Ansök på TechBoat.se Ansök på TechBoat.se

 

Många pratar om Work-life balance men det är också högaktuellt att prata om hur unga talanger med press om studier, tentor, deltidsjobb, träning och andra engagemang ska få ihop sin vardag, det vill säga study-life balance! Därför intervjuade vi Caroline Korske som lyckats bra under studietiden. Hon arbetar idag och studerade företagsekonomi på Linköpings Universitet med inriktning redovisning och finans.

 

Hur gjorde du under studietiden för att bli mer konkurrenskraftig?

 

Jag resonerade lite såhär – bättre med ett stort nätverk än toppbetyg. Det är så otroligt mycket som handlar om kontakter när det kommer till jobb. Självklart var jag seriös med mina studier, men det är minst lika viktigt att ha ett brett nätverk när man kommer ut i arbetslivet. För att bli mer konkurrenskraftig skriftligt på CV:t så jobbade jag extra på Handelsbanken och Ikea under min studietid. Utöver det var jag sista året engagerad i ELIN (Ekonomerna vid Linköpings universitet) och hjälplärare en gång i veckan vid en studietimme för yngre studenter. Mitt första år var jag även tränare till en grupp barn i friidrott.

 

 

Caroline Andersson på PwC berättar om Study-life balance

Caroline Korske (f.d. Andersson) berättar om Study-life balance.

 

Både studier och andra engagemang är stressigt, hur fick du study-life balance?

 

Man kan ju tycka att det låter som en hel del när man läser svaret på frågan ovan, men min plan var att göra saker i perioder. Jag var t.ex. bara friidrottstränare ett år, sen kunde jag skriva det på mitt CV. Jag jobbade bara på bank en sommar, och sen kunde jag skriva det på mitt CV. Självklart var det väldigt stressigt ibland, men oftast så är det bara under en period och sen kan man kanske ta det lugnt en stund, för att sedan engagera sig i något nytt som känns spännande och inspirerade.

 

När du hade som mest att göra, vad var det och hur klarade du det?

 

Jag hade som mest att göra den första terminen sista året. Då läste jag dubbelt på grund av att jag pluggat utomlands och jag hade då missat de obligatoriska kurserna som jag var tvungen att läsa om jag sedan ville bli auktoriserad revisor. Jag var samtidigt projektledare för en case-tävling genom ELIN, jobbade som hjälplärare en kväll i veckan samt hade distansförhållande. Hur jag klarade det kan jag inte riktigt förstå idag. Men för att hantera stressiga perioder rent generellt brukar jag stå fast vid vissa punkter i min vardag. Jag ska inte träna mindre än fyra gånger i veckan, jag ska äta både frukost, lunch och middag, jag ska sova minst 7 timmar etc. Jag brukar även meddela vänner och familj om jag har en stressig period. Det underlättar genom att jag då minskar pressen på mig själv på hur ofta jag bör höra av mig, hur snabbt jag bör svara på ett sms eller hur ofta vi bör ses. Gå runt med dåligt samvete är inget som får mig att känna mig mindre stressad, så det kan verkligen vara ett tips. Jag brukar kalla det för att jag ”checkar ut” under en period.

 

Pressen är stor på att prestera högt, hur hanterade du det?

 

Jag tror att det kan skilja en hel del beroende på hur ens egna umgängeskrets ser ut. Om jag tänker tillbaka på tiden på universitet så kan jag inte minnas att jag jämförde mig med någon annan och såg studierna som en tävling. Det var snarare vi mot lärarna. Jag kände nog därför inte direkt någon press att prestera högt, utan i så fall att jag ville göra saker som jag tyckte var roliga samtidigt som jag hann med och klarade av skolan. Där var det givetvis svårt att hitta en lagom balansgång. Jag har nog däremot upplevt hög press om att prestera bra under min yrkesmässiga karriär. Att få jobba med välutbildade, smarta kollegor är precis det jag vill. Jag brukar därför tänka att jag faktiskt är en av dessa smarta personer och det vi jobbar med är inte på liv och död. Jag brukar också tänka att det inte är någon stress. Jag ska jobba i nästan 40 år till, så vill jag nå en viss position så kommer jag hinna dit förr eller senare ändå. Blir det om två år eller fem år, det kanske inte spelar så stor roll egentligen. Det tankesättet går även att applicera under studietiden. Känner man för hög press och stress kan man ta ett studieuppehåll. Det är ingen större fara om man tar examen ett år senare än planerat. Du ska ändå jobba i nästan 40 år, så lugn, du hinner.

 

Författare:

Erik Sturesson

Erik Sturesson

VD på Student Node AB. Ser till att talanger får träffa rätt arbetsgivare och yrkesverksamma i sin bransch på ett personligt sätt redan under studietiden.

Annons: